Detta kan jag direkt säga att är ett lite längre inlägg där jag skrev av mig hur jag egentligen mår, en kväll då det inte var lika bra. Om ni inte är "intresserade" inte vill läsa liknande inlägg som detta så kan ni hoppa över det.
Jag skriver rätt ofta i bloggen att jag inte mår bra. Antingen fysiskt eller psykiskt och har funderat endel på vad som helt plötsligt kan göra mig så ledsen att jag somnar gråtandes och att jag helt enkelt inte mår bra alls. Jag har några funderingar och har bara tyckt att jag varit så himla löjlig som blivit ledsen över vissa saker, eller osäker kanske man kan säga. Det finns det vissa saker jag egentligen vet att jag inte behöver oroa mig över/tänka på men i vissa stunder blir det så iallafall. Jag vill inte skriva i bloggen att jag mår bra hela tiden när jag inte gör det. Jag försöker hålla en glad/positiv känsla över bloggen men jag ska inte ljuga och säga att jag mår bra när jag inte gör det.
Jag har förstått att jag lätt blir "svartsjuk/avundsjuk" eller hur man nu ens ska säga, att jag lätt tar åt mig om jag ser/läser något och att jag lätt förstorar saker och ting. Det händer ofta att det är på någon social medie t.ex. Oftast så trackar jag ner på mig själv och bara hatar på mig själv. Som jag just sa så är jag typ 98% elak mot mig själv i de flesta fallen men kan även bli "irriterad" på andra av bara småsaker men händer sällan. Det är oftast jag som sätter skulden på mig själv, fast det egentligen inte finns något att skylla på. Jag vet att jag inte har det så illa egentligen, det finns nog sådana som mår sämre än mig, och även då trycker jag ner på mig själv för att jag känner att jag inte kan "tycka synd om mig" när andra har det värre. Jag är nog känslig av mig skulle jag tro, jag blir lätt ledsen, om jag känner att jag gjort något elakt, lilla minsta sak mot någon osv.
Jag tror det kan bero lite på mitt självförtroénde, eller egentligen ganska mycket. Ibland känner jag faktiskt att jag duger precis som jag är, att jag ser bra ut och gör saker rätt men oftast vill jag tänka negativt och klanka ner på mig själv. Men det har blivit mycket bättre på senaste tiden men jag har tänkt hur det skulle vara att ha ett tillräckligt bra självförtroende att jag inte skulle ogilla mig själv för det minsta lilla.
Det har gått i perioder. Det var en period i höstas, då jag även skrev ett inlägg om att jag mått jättedåligt och att jag inte förstod varför jag ens finns på denna jord. Efter den perioden har jag haft det ganska lugnt och mått rätt bra, har inte haft någon lång period där jag mått dåligt. Jag känner att det mest är när jag saknar någon/några, är ensam, inte har något att göra som jag börjar fundera och jag börjar alltid fundera för mycket.
Jag vet att det finns några runtom mig som undrar hur jag mår osv. när jag t.ex. skrivit i bloggen och vet inte riktigt hur jag ska skriva/svara på en sådan fråga. Jag har liksom inget "konkret" jag kanske är ledsen över, att någon gjort något elakt mot mig eller sådär utan mitt i allt kan jag bli ledsen för en liten sak, som bara låter så löjligt så jag svarar oftast inte riktigt helt vad som är felet när jag egentligen borde, det skulle antagligen inte bli bättre av att berätta, även om det nu är en "löjlig" sak. Jag har nog lätt att prata med människor om allt möjligt men när det kommer till "varför är du ledsen? varför mår du dåligt?" så blir det helt plötsligt stopp och har svårt att prata om just det, mina känslor. Redan i detta inlägg så har jag inte nämnt något riktigt som kan göra mig ledsen, ett exempel men har svårt för att just berätta hur jag känner exakt och just vad som kan få mig att må sämre helt plötsligt.
Det är ofta som jag tänker saker och kan t.ex. vara hur någon nära mig ens kan vara med mig, hur någon ens kan tycka om mig, eller om de egentligen gör det. Ni kanske märker vad jag tycker om mig själv alltså.
Jag försöker hela tiden att tänka positivt, förstå att jag faktiskt betyder något för någon, att jag gör nytta men är svårt ibland och jag halkar lätt in på att ogilla mig själv och tänka allt för mycket. Har också försökt "ta bort" personer som kan få mig att må sämre, av olika skäl på t.ex. sociala medier och försöker ha bra människor runt mig. En snäll kommentar eller liknande kan verkligen hjälpa mig och vet inte riktigt hur det skulle vara utan alla stöttande ord, snälla saker jag får höra. Jag skulle antagligen ha "mina perioder" oftare än vad jag nu har.
Bekräftelse: En sak jag verkligen ogillar är att jag behöver alla snälla saker/uppmärksamhet för att jag ska förstå att jag är bra som jag är, att jag ska tro att jag är bra på något, att jag faktiskt ser bra ut osv. Jag hatar att jag behöver få det bekräftat, den bekräftelsen för att känna att jag duger.. Jag tänker att "inte behöver jag ha bekräftelse.." men jag har insett att jag visst behöver bekräftelse för att känna att jag duger/är fin som jag är & jag hatar att jag behöver det.
Detta blev ett långt inlägg som jag velat skriva förut men i just denna stunden behöver jag skriva av mig så allt detta bara kom direkt såhär. När jag skriver detta mår jag inte så jättebra men heller inte så dåligt, för skulle inte klara av att skriva detta när det är som värst. Förstår att ni kanske inte tog er tid att läsa detta, men till er som gjort det så vet jag egentligen inte vad jag ska skriva. Jag ska fortsätta försöka bli bättre på att acceptera mig själv och inte behöva få bekräftelse för att jag ska trivas med mig själv. Jag ska försöka och hoppas på att någon gång kunna leva mitt liv utan att tveka på mig själv så mycket som jag gör nu.
Just nu när jag väljer att publicera detta har det gått någon vecka efter att jag skrivit detta inlägg "på riktigt" och just nu mår jag bra och gjort de senaste dagarna, har inte mått som när jag skrev. Detta går alltså i perioder och vissa är tuffare än andra. Har tvekat på att lägga upp detta inlägg men känner att jag behöver skriva av mig för det hjälper faktiskt endel ändå. Jag ska nog försöka ta och skriva upp när jag mår dåligt och vad det är jag mår dåligt över, helt ärligt då men att jag behåller det för mig själv, för det hjälper lite att skriva av sig.
Vill också tacka för allt stöd ni ger då jag skriver att jag inte mår så bra. ♥